Rickard Anderssons text(er)

Text nummer ett.
Han tittade mot mannan som stod i mitt emot kassörskan med en kasse i handen, hans andetag var korta, mannen gjorde sig lång genom att sträcka på sig och visa upp sina breda axlar, kassörskan bara suckade och sade något ohörbart men som fick mannen att kliva på stället och hans ansiktuttryck var strängt och bestämt.Han lyfte ner kassen på golvet och fingrade på kvittot som han höll i handen och var beredd att lägga upp det på bordet. I andra handen höll han i en mobiltelefon som han hade börjat använda som stressboll. När deras samtal var slut vände sig mannen snabbt och hårt och gick med raska steg ut genom affären med kassen i handen.


Text nummer två
Hon verkade inte förstå ett dugg om hur deras policy är. Tankarna om vad han skulle säga till henne och sätta företaget på plats och få som han ville. Om det han hade i kassen inte hade varit av fel sort så hade detta aldrig hänt, då hade han aldrig behövt ta tunnelbanetåget ner till centralen för att gå hela sträckan till affären. Hans hjärna gjorde en tyst grymtning och ville bara få det hela överstökat. Men när kassörskan sade det motsatta det jag själv ville fick jag nog, men istället för att ta tag i diskussionen så kramade jag om mobilen och kände bara för att komma hem och ringa sin juristvän om reklamering. Bortkastat med tid!