1.
Genom fönstret kunde han följa hennes rörelser. Koncentrerat gick hon mellan spisen, bordet, kökssoffan för att sedan gå vidare till vardagsrummet. Hon vankade bara av och an. Trots sin koncentration verkade hon inte få något gjort. Vid vardagsrumsfönstret stannade hon till och tittade ut. Hon kliade sig i huvudet och suckade. Hennes blick fastnade på honom en stund, men vandrade snabbt vidare. Hon vände sig om och fortsatte vanka av och an.
2.
Trots tappra försök lyckades hon inte få något gjort. Hon försökte komma på nya projekt att sysselsätta sig med hela tiden, men ingenting verkade vilja fastna. Hon gick mellan alla möbler i köket. Plockade med någonting i kökssoffan. Lyssnade efter ljud på uppfarten, på att dörren skulle öppnas, på att få besked. Men inget. Hon gick ut i vardagsrummet, ställde sig vid fönstret och såg ut över trädgården. Det fanns ingenting där heller. Bara mörker.
Otroligt välskrivet! Jag ser det framför mig, och kan förstå karaktären utan några problem. Ändå finns det utrymme för en hel historia kring bara den här lilla scenen. Jättebra:)
SvaraRaderaen hålig situation, och igenkänningstragik. Bra plitat.
SvaraRaderaFår en känsla av att det handlar om rastlöshet. Kan känna igen mig i vissa situationer, att bara gå fram och tillbaka och pilla med olika saker bara för att göra något.
SvaraRaderaFint Elin. Känns som ett utdrag ur en bok.
SvaraRaderaOrolighet; klätt i fina ord som bildar en bra samhållighet. Schyst!
SvaraRaderaHåller med övriga. Tycker att man ser karaktären och scenen framför sig.
SvaraRaderaSnyggt berättat! Karaktärens känsla spred sig nästan när man läste. Jag blev lite orolig i kroppen och undrade vad som var på gång. Något som inte ville lösa ut sig, som liksom hängde över en medan man läste. Bra jobbat!
SvaraRadera