torsdag 2 september 2010

1- Snubben vred drastiskt sina handleder, och utsöndrade något inte helt inbjudande. Jag betraktade hans helvetiska dansnummer snett uppifrån, statiskt placerad med kameraögat mot pissoarens smala utrymme. Han var så konstig. Ja, han till och med hånglade upp toalettsitsen.

2- Jag gömde de skimrande järnkloten. Snabbt gröpte jag mig fram med den vänstra handflatan. Försökte tvinga till mig hennes kraschade mun. Visslade trögt och gjorde utfall mot fönsterhålet. Och jag kände inte igen mitt jag, efter att sakta ha klottrat "andakt, andakt" djupt ned i vad som kvarstod av den där jävla kvinnans allt grumligare syn. Sedan vände jag bojorna inåt.

2 kommentarer:

  1. Har lite svårt att komma på vilken känsla det skulle kunna handla om. Jag får dock en bild i huvudet, jag vet inte varför, men jag tänker på "Dom kallar oss mods", speciellt i den första delen.

    SvaraRadera
  2. Om jag ska vara ärlig så framförde du en känsla, och utförde uppgiften bra, men jag har svårt att greppa hela texten. Fast det kanske är meningen, men orden gör att man känner något, vilket känns starkt. Speciellt när det gäller sammanbandet mellan text ett och två, det frammanas samma känsla hos mig.

    SvaraRadera