Med en gapande mun och vidöppna ögon såg han sig omkring. Hans rörelser var ryckiga och håret stod åt alla håll. Han stod på alla fyra, omringad av en öken som bredde ut sig åt alla vädersträck. Han plockade upp en hel näve sand från marken och stirrade på de tusentals sandkornen ett tag innan han lät allt glida mellan hans fingrar. Sedan böjde han huvudet bakåt och såg upp mot himlen. Han möttes av en starkt lysande sol och tvingades blockera ljuset med händer och ögonlock. När han återfick synen fortsatte han sitt letande.
Var är jag? Sand... Är jag i en öken? Hur stor är den, man ser ju inte ens slutet! Hur kom jag hit? Är detta en dröm? Det måste vara en dröm. Eller? Men den här sanden känns så verklig. En öken? Hur kom jag hit egentligen? Detta måste vara en dröm, detta är ju knappas verkligt. Åh, vilken stark sol. Vad den lyser och vad den bränner. Jag har då aldrig blivit bländad i en dröm förut..
Jättebra och tydlig beskrivning!
SvaraRaderaJobbigt värre Erik... stackars kille ! Du har beskrivit bra utifrån de olika perspektiven, kul också med en jag-form. Känner mej dock lite skeptisk till din inledning. Jag föredrar nog ett beskrivande av plats och kroppshållning först, så bitarna faller på plats direkt, istället för att beskriva ansiktet osv. Men smaken är ju som baken förstås ! Bra jobb överlag !
SvaraRaderaJag tänker verkligen film. Ser hela scenen så otroligt tydligt framför mig. Första texten är något svårare att ta till sig, kanske för att andra texten så tydligt "hittar hem". Andra texten gillar jag alltså väldigt väldigt skarpt, men jag undrar om jag hade fått lika tydliga bilder utan den första texten. (Nu blev den här diskussionen lite irrelevant, haha, men ändå)
SvaraRaderaEn grej jag gillar är att du genom några få meningar målar upp en halv film. Hjärnan sätter verkligen igång att arbeta - vad har änt, vem är han, var kommer han ifrån? Jag gillar det.
Jag tänker på filmen The Hangover. Någon som vaknar med världens jävla baksmälla och inte har någon aning om någonting. Sjukt bra skrivet!
SvaraRaderaMan kan verkligen tänka sig in i situationen. Man kan känna personens förvirring.
SvaraRaderaWow. Det första stycket är precis så beskrivande som det behöver vara för att man läsaren ska hänga med. Det andra stycket just så förvirrad som personen i fråga möjligtvis måste känna sig. Ledigt och intressant språk. Snyggt jobbat!
SvaraRadera/ Julia E
duktigt uttryckt av dig erik! tycker om kombinationen av de båda texterna och du riktigt kastar in läsaren i texten och får oss att själv känna samma känsla som huvudpersonen.
SvaraRaderaMan kan verkligen se den där stackars mannen framför sig på knä i öknen. Du har skrivit båda texterna väldigt bra, fastän perspektivet framträder mycket tydligare i den andra texten, då man får läsa hans tankar. Bra skrivet :)
SvaraRadera