sjöko i kvadrat

jag är en sjöko på en strand
i Aktris bistra vindar
jag vilar
jag velar
finns jag?

Pingviner!
jag ser
känner er hunger
men jag är en sjöko
låter mig ej förfäras

Som den sjöko jag alltid varit
jag är er drottning.
böljar på stranden
vältrar mig i oro
och andras bekymmer

Isande.
vindar
en pingvin
pingvin?
det är du.

Modernism

Jag är inte felkonstruerad - jag är bara rädd

Jag är en ångvält, en skitig, kvarglömd handkse
och ett modigt intiativ
Jag är en vilsen, tunn och tom själ
Jag är ett oljeläckage, omöjlig att stoppa
Jag är impulsen av att göra något dumt och
steget närmre döden

Jag är ingen speciell men orsakar gnagande oro
Jag är hatkärlek och skavsår
Jag är en våg som sväljer allt
Jag sväljer hat
Jag sväljer kärlek

stenarna talar

döda salamandrar i fönstren
talar om sältan från havet
blommor sluter sig
man planterade cigaretter i rabatterna
vet aldrig i december
televisionen talar portugisiska
eller kreol
någon dag ser de ljuset igen




Julia E

sprängd sonett

du vill visa upp två mjuka tandrader

& massera bort samtidens neuros

du bäddar för långa, kanderade skelett

& vrider upp en rostpräglad Marquis de Sade i mig

du plåstrar köpcentrats svängdörrar med hård olja

& lämnar eget sav i pölar, lämnar eget sav

du kan häva ur dig sanningsenligt mörker

& vältra dig bland svala slutdestinationer

du vrider upp en rostpräglad Marquis de Sade i mig

& lämnar eget sav i pölar, lämnar eget sav

du vill visa upp två mjuka tandrader

& massera bort samtidens neuros

du murar in tomhet där tomhet saknas

& trevar efter dina egna händer

Sprängd sonett

Att somna i en snödriva av en slarvig impuls
Att frysa blodet och trigga upp medvetandet

Att leka med livet i en omotiverad attack
Att se en snöflingas önskan och ta den på sin tunga

Att inte hinna sakna något innan man glömmer
Att hinna hata för att man försöker undvika

Att stanna upp i en rykande isstorm
Och känna snön yra upp och bränna sönder allt onödigt

Att vakna och inse att det mesta inte syns
Att vakna och lägga märke till det viktiga

Att sedan virvla omkring och skratta åt det ljumna vädret
Att ta det frusna blodet och lämna det åt sitt öde

Att skapa spänningen där den behövs
Att behålla den och vara katastrofen ingen vill erkänna

modernism?

papercut slipa magen med papercut

halsådern glappar

ta mig ner från molnen

hundraårig sömn

papercut slipa hjärnan med papercut

hur fettet dallrar

och dalar och delar

vrid ruttet vatten ur handflatan

papercut slipa mungiporna med papercut

förtvinar i tungan och knäcker fingrarna på mitten

du kan gå åt andra hållet så går jag till vänster

dadaist dikt

Andra år
Tillåtas senast sverige
Med halare
Nämligen vid den
Påsken
Förrädisk april
Ruggar fram
Själva
Påskhelgen
Inga dubbdäck
Borde fortfarande
Många åker
Inträffar

I södra april
Vara med
Svallis insats 15
Däcken till bild lik
Varför dubbdäck
Livet som ishalka
Tiden ändå kan
Som åren
Tas

Fjällen av april
År
Förr den 21
Måste bil
Det som blir
Det blir
I dubb-upp
På 25
Då
Om det
Till för 1
Till för dem

/Lisa S

Varför själva 25 ishalka
Förr fjällen av borde påskhelgen
Den 21 och dubbdäck senast tillåtas blir april
Inträffar bil många i till i tas år
Åker dubb april blir åren då år
Upp som det 1 dubbdäck
Fortfarande som vid dem förrädiskt ruggar till inga
Däcken till måste halare
Södra nämligen för svallis påsken
Med 15 tiden om kan på
Sverige bild med ännu lik det
Som livet fram vara april
Det insats den andra

/Viktoria

Aforism x3

Konsten är död innan den når fram till publiken. Publiken är död innan konsten når fram till den.

Konst utan publik är som mjölk utan oboy. Mjölk utan oboy är äckligt.

Publiken är som en hög av sopor. Konsten är sopbilen.





Viktoria & Hanna

Aforism

En gång var det löjligt att lyckas. Nu är det löjligt att lyckas.

Ekelöf

Inget som är i mig finns i andra.

Den ensamma människan är i överläge

- skapar underläge för två.

Kom ensam gå ensam

duetter är bara nonsens;

gör dig till så gott du kan.

Ekelöf

Det finns ett torn där man kan vara vem man vill. Det ligger långt bort, och man talar överhuvudtaget inte om tornet i den vanliga och grå världen. Jag fick åka dit en gång. Vi åkte häst och vagn på en skakig väg ute i skogen. Man satte ögonbindel på mig så jag inte skulle hitta, vare sig från eller till tornet. Väl där fick jag sitta ner i den mjukaste av stolsitts. Sedan åt vi middag. Det var mycket trevligt. I tornet bor världens bästa kockar, de kan laga vilket rätt du vill. Det ända som krävs av dig är att du kan bestämma vad du vill äta, vilket kan vara nog så svårt. I tornet kan du vara vem du vill. Det finns inga krav, du bara är. Jag provade på att vara nudist och efter det blev jag buddhist. Det var mycket trevligt. Dagen därpå var jag tvungen att ge mig av, jag hade ju trots allt en familj som väntade därhemma. Sedan dess har jag inte besökt tornet, jag hittar ju inte dit. Jag längtar dit varje dag och väntar naivt på en chans för återbesök som aldrig kommer.

. . . .

våra speciella andetag

klapprar fram

hål i tidens ansiktslösa plexiglas men hinner aldrig

riktigt kväsa

dess flottigt sammanfogade imma

Aforism

"Det finns inga tvång, det finns bara val."

"Kärlek utan tvivel är inte kärlek, man måste tvivla för att kunna tro."


Michelle & Julia E

Aforism

Man vill göra så mycket.

Men man orkar bara sova.

Djup aforism med betydelse för vårt-a världsarv

Varför dör man ofullständig?

Om alla dör fullständiga, vad finns då kvar att fullständiggöra?

Varför äter möss ost?

Katter nöjer sig med sardiner.

Påven minglar med kardinaler, man ack där hittar du även arachnafobi.

Titta upp och undvik den vita stenen.

The Aronsson and Zee Vidmark

Björn och björn

Att skriva aforismer är ett rop på en köpman utan varor eller pengar.

En gipsbyst i pannan en enstaka gång, kan även en italienare finna förvånande. En gipsbyst dagligen blir till en vana, en ovana.

Vid början ser du bara målet, men det är mellanmålet som gör att du orkar fram.

Det finns inga genvägar. Bara vägar som leder tillbaks till där du började och återigen funderar på att hugga in på ännu en genväg. Genvägen gör dig till en gengångare.

Kajsas och Ulrikas aforism

Livet
Att med andra spegla sig i asfalt och moln

Livet
Att ensam inse att spegelbilden finns någonstans däremellan.

Philip och Felix

Aforizmz.

Konsten: livets fontanell. Den är känsligast vid födseln, och skyddar senare det viktigaste - konstnären själv.

Öl är som grus. Och det vet vi ju alla vad det betyder.

Att styra televisionen behöver inte betyda makt. Kameraansvarig kan alltid filma publiken, och visa deras feta nyllen.

Aforism

Livet är en dans
Men låt dig inte föras
För då dör du
Ofullkomlig
Saga och Signe

Konsten måste vara ett helvete
Och konstnären måste sluta i helvetet
Signe

Livet är en bajsnödighet
Men håll dig
Bajsa kan du göra när du dör
Signe och Petra

Jag tror på henne där;

flickan som står mitt i kollektivets käftar och skriker

”individ, jag är en individ”

Hon som av anspråkslösa skäl

inte vill göra väsen av sig

Kollektivet tror att hon är ensam, de kallar henne till och med ensam, men de tar fel

Flickan som står där står på sina egna ben, av sin egen kraft

Hon låter sig inte bäras eller upphöjas av kollektivets käftar

Hon styrs blott och bart av sig själv,

och är likaledes allt annat än ensam

Ni kan kalla henne smart och modig,

allt annat än ensam

För hon är den som vågat

göra sig en egen väg

genom infernot.

svar? nej. men ändå. hejdå.

det finns ögon för alla tillfällen

det finns ögon för alla tillfällen

Jag hoppas att du förstår det, helt och fullt, klart och tydligt

för det finns ögon för varje tillfälle

Gunnar Ekelöf - tolkning

Jag tror på den starka
som ej fruktar att stå på egna ben
som inte är rädd för sig själv
inte heller för andra.
Hon finns i sanningen men också i det falska.

Hon tar den simpla dock snårliga stigen.
Det som är rätt i dig, finn det i människan.
Det som är fel i dig, sök det ej.
Svårt att behövas men främst att behöva.

Går du din egen väg blir du aldrig ensam.
Går du andras väg blir du aldrig sedd.

Att välja de godas stig är det svåraste.

Gunnar

Jag tror på människan
som oavsett kön
väljer sin egen väg,
gör på sitt eget sätt

jag tror på den självständiga människan
jag tror på den impulsiva människan
jag tror på den egna människan

Ligga snurrig som Ekelöf, är jag

Den ensamma människan tror jag finns i alla. Men han är bara total när den ensamma människan når den ensamma sfären. Jag tror dock inte att den upptagna människan finns i alla, som på ett eller annat sätt uppnått en ensamhet. En ensamhet kan endast uppnås av ensamma människor, men bara om den ensamma människan i fråga når den ensamma sfären. En ensam människa som inte når den ensamma sfären, kallas inte ”inte ensam”, han kallas inte heller ensam, vad kallas han? Han kan kallas ensam, men vad kan då den ensamma människan kallas, när han når den ensamma sfären? Inte ensam, inte ”inte ensam”, möjligtvis ”totalt ensam”, men det är alltid någon som varken kallas ensam, eller ”inte ensam”: Han är ensam.

Gunnar Ekelöf, varsågod

Jag tror på den ensamma människan som sitter i gathörnen om kvällarna och ber om att få mynt till en macka på pressbyrån. Hon eller han som vandrar kring Centralens gatuljus varje natt och letar efter en lucka att smita in genom. Hon som rör sig bland bänkarna om dagen, ber om hjälp fast ingen lyssnar, hon som berättar historier för golvvandrarna om dagarna. Historier om ett främmande land hon besökt i en gången tid på 70-talet och dess glada stunder. Innan allt föll. Innan världen föll hädan åt tekniken och dess magiska under. Hon som talar vitt och brett med sin osynliga väninna. Viftar med händerna och förklarar världens olikheter och problematik. Med grå täckjacka och slitna byxor. Grått smutsigt hår. Eller hon där borta, med vit page och fågelungekropp som berättar om den gången hon blev lämnad vid spåren av en man som inte talade något språk, bara gestikulerade. Fågeln berättar om kärlekshistorien som ägde rum vid Klarabergsviadukten, åtminstone inleddes där och då.
Mannen med en tom barnvagn som letar efter något att fylla den med. Han som åker med hissarna varje dag tills de går sönder och måste repareras.

Den enskilde individen är likaledes en vandrare med en annans hand i sin, gatorna upp och ner, samma gator som kvinnorna och männen utan besparingar och språk. Samma gator som ingen alls och som samma som alla. Det är de som plockar blommor vid vägkanterna, stannar bilen för att kliva ner i ett blått brusande hav fyllt till bredden av existens. De som kastar sig huvudlösa in i situationer de inte känner men vill lära av. Somliga som känner sitt kall i det som brukligt gestaltas rött och varmt och passionerat, ja kärleken, och de som vågar göra detta utan ånger.
Människan utan rädsla som inte egentligen vet vad som sker, eller hur Sergels torg är uppbyggt, de vet inte åt vilket håll vattnet rör sig på Riddarfjärden, men de vet vad kärlek är och detta lever de i. Samma som alla, och lika som ingen alls.


Julia Engström

Gunnar

Samhällets dröm är den tänkande boskapen.
Boskap som vet. Som går i takt men vet.
Tänkande boskap tvekar inte. De går i takt.

Gunnar Ekelöf

Jag tror på mänskligheten.
Men individen är ändå alltid ensam till slut.

Resons

Den ensamma människan är en illusion. Du är aldrig ensam, inte ens hon som försöker. Det är i hörnen du syns. Även om det endast är en flykt från verkligheten så är du iakttagen och därigenom fullt och helt och hållet omgiven.

DU är heller aldrig omgiven. Trots klängande människor kring sociala sammanhang så finner man alltid tomhet och ensamhet. Du kan aldrig nå en ytterlighet

Allt är bara en bra jävla jobbig paradox.

Dikt på mitt sätt

Jag tror på den starka människan
På henne som går dit hon själv vill
Och som inte skadar någon med flit
Men heller inte är rädd för att själv bli skadad
Likadan och olik, på samma gång

Det som i henne är strömmen är densamma som du flyter med i
Och det som hon fruktar allra mest är också din värsta skräck
Stark som hjälper de svagare
Stark som vågar visa sig svag själv

Jag tror på den starka och modiga människan
Som alltid kommer att klara sig på egen hand
Som aldrig heller kommer att bli lämnad ensam
Den rätta vägen är inte alltid lätt

O.V.H - Operation Vietnamesisk Hamburgare

Den ensamma och sociala människan är exakt samma individ.

Det kan dock vara svårt att se med blotta ögat, men bakom individens alla försvar ligger samma hjälplöshet. Och denna hjälplöshet är abstrakt och går efter enkla signaler som ej påverkas av den yttre världen. Dock har den yttre världens händelseförlopp gett oss känslan av olikhet i vardagen. Tex kan Skolans mest populära flicka tycka sig var för häftig för att kunna umgås med den ensamma och utstötta flickan. Dessa två kan tyckas vara helt olika från varandra men innerst inne är de samma. Ändå har en stark linje drivit dem isär och skapat olikhet. Men det är viktigt att olikheten finns, för annars skulle mänskligheten bete sig som hjärndöda. På så sätt är det praktiskt att den populära flickan väljer att inte umgås med den ensamma. Även fast den den populära är samma som den ensamma i slutändan.

Det här är ingen dikt

Det här är ingen dikt
Inget som kan kategoriseras
Ingen som är rätt eller fel

Det här är jag
Som undrar vad poängen är, som ibland skrattar åt att jag ens undrar vad den är. Som är förtjust i det, fast ändå inte. Som känner efter för mycket och ibland för lite. Som ständigt tappar balansen på linan. Som i alla fall inte vill gå på någon lina. Som inte någonsin gillat att marschera enligt order. Som alltid har avskytt det som är kontinuerligt. Som någonstans vet att det handlar om att just falla från linan. Att det inte handlar om att gå från det ena fästet av linan till det andra. Som vet att det inte finns någon förlorare eller vinnare. Och inte heller någon bragd i succén av att aldrig tappa balansen. Det här är jag som erkänner att själva poängen ibland är att tappa balansen och låta sig falla.

Linjen är avkastningen och frustrationen som åter får dig att sitta upp
Linjen är bussen som åker fast den ser dig springandes i backspegeln
Vinsterna kommer inte handla om färdigheter
Och förlusterna inte om otillräckligheter

Det är ingen rak linje
Det är en livslinje
Det är en simpelhet
Vi vill vara för komplicerade för att förstå

Gunnar Ekelöf

jag tror på det, på henne,

den hundlikt ensamma anti-människa som

gå som boskap i den undre, inre och

andra vägen

den som gör det inte människan gör

svårt att förbli solidarisk

svårt att vänja sig vid det enda praktiska

den som är i yttre botten är också i dig

fly gemenskap!

hur varglikt för övre människa,

och i längden är det som det ändå aldrig skall,

botten i dig själv

är den människovittring som

vandrar ensam med sig själv,

det opraktiska löper till vägen

och skall bli övergiven av andra

alltid

nå?

boskap flyr vägen

inte sin vittring

den som vänja sig ändå

sig

ändå

[Förklaring: jag har använt alla ord som Ekelöf använde. Med reservation för diff på max tio ord som missats/återanvänts för många gånger.]

Jag tror på den självständiga människan

Jag tror på den självständiga människan.
På hon som är stark men aldrig går ensam.
som i flockens vimmel lyser som en glödlampa.
som kan ha fel och ändå vara klokast.

Hon som kan vandra tillsammans men alltid är fri
som kan tänka utan andras bojor.
som kan andas ut synlig luft.
Det är hon som ska beundras.

Den ensamma människan är alltid ensam.
Hon kan aldrig utvecklas. Aldrig förändras.
Hon är den hon är. Den hon är kommer hon alltid vara.

Den självständiga människan förnyas med varje tanke.
Hon har lätt att leva. Att välja är hennes vardag.
Den självständiga människan är lycklig.