onsdag 1 september 2010

1. Hon spände hela kroppen och flackade med blicken. Sökte någons blick för att få medhåll. Mungiporna ryckte upp och ned och den hukande ställningen fick henne att se alldeles förvrängd ut. Ryggen darrade som om hon rös. Hennes blossande röda ansikte i samspel med tårarna som forsade ned för hennes kinder gjorde att hela hennes uppenbarelse kunde tagits ur en serietidning. Hon bet sig läppen och springorna där hennes annars så stora bruna ögon satt böjde sig i bågar. Hon frustade och såg ned i golvet.

2. Hennes mage gjorde så fruktansvärt ont av hennes obekväma ställning. Nu måste hon vara tyst, slappna av. Hon var tvungen att bita sönder underläppen för att inte kvida och rossla. Hon kände hur hon skakade och kunde inte förmå sig för att titta upp. Det hettade i hela ansiktet. Hon lade handflatorna om kinderna och gnuggade sig frenetiskt i ögonen med pekfingrarna och försökte tänka på någonting annat. Mungiporna lydde henne inte och flög med jämna mellanrum upp mot öronen. Hon lade huvudet på bänken och försökte andas lugnt.

4 kommentarer:

  1. Gillar: "Hennes blossande röda ansikte i samspel med tårarna som forsade ned för hennes kinder gjorde att hela hennes uppenbarelse kunde tagits ur en serietidning."

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jag läser den två gånger och andra gången får texten verkligen liv. Jag gissar att hon skrattar. Det är verkligen en rik beskrivning och det känns som att du har en personligt sätt att skriva som jag verkligen gillar.

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig när jag läser. Vet inte varför, eller jo. Alla rörelser är du. På något sätt. Jag menar inte att dina mungipor alltid åker upp och ner, haha:) Jättebra text!

    SvaraRadera