Det finns ett torn där man kan vara vem man vill. Det ligger långt bort, och man talar överhuvudtaget inte om tornet i den vanliga och grå världen. Jag fick åka dit en gång. Vi åkte häst och vagn på en skakig väg ute i skogen. Man satte ögonbindel på mig så jag inte skulle hitta, vare sig från eller till tornet. Väl där fick jag sitta ner i den mjukaste av stolsitts. Sedan åt vi middag. Det var mycket trevligt. I tornet bor världens bästa kockar, de kan laga vilket rätt du vill. Det ända som krävs av dig är att du kan bestämma vad du vill äta, vilket kan vara nog så svårt. I tornet kan du vara vem du vill. Det finns inga krav, du bara är. Jag provade på att vara nudist och efter det blev jag buddhist. Det var mycket trevligt. Dagen därpå var jag tvungen att ge mig av, jag hade ju trots allt en familj som väntade därhemma. Sedan dess har jag inte besökt tornet, jag hittar ju inte dit. Jag längtar dit varje dag och väntar naivt på en chans för återbesök som aldrig kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar